Problem med objektivismen
null
Ayn Rands objektivism far med problem som av anhängare ofta viftas bort som nonsens. Utan att gå in på tidsödande detaljer vill jag punkta upp några av de övergripande svårigheter som objektivismen är anfrätt av och vilka jag inte tycker har besvarats tillräckligt tillfredsställande. De följer nedan utan någon inbördes ordning. Överlappning finnes. Olika delar av objektivismen berörs, dock främst den moraliska läran.
- Fri vilja vs. determinism
Allt har en orsak, påstås det, men koncepten skall inte förstås i enlighet med allmän praxis på området. Nej, vi har en fri vilja trots att allt har sina orsaker som har sina orsaker som har sina orsaker … Punkt slut. För en lättfattlig förklaring till detta, lyssna på självaste Leonard Peikoff, objektivismens anhängare nummer ett. Själv är jag anhängare av idén om människor som ofria, vare sig vi är determinerade eller inte. Är vi inte determinerade finns slumpmässiga faktorer med i spelet. Är detta fallet gäller indeterminismen som fortfarande inte löser frihetsfrågan eftersom inkompatibilismen stämmer.
- Fenomenologisk konservatism
Vi kan och bör anta att saker och ting är som de verkar. Objektivismen menar att vi genom våra sinnen är medvetna om en oberoende verklighet. De menar med andra ord att vi inte är medskapare till verkligheten, att våra sinnen inte tolkar inkommande sinnesintryck på ett skevt sätt. Trams enligt t.ex. sociologiska och psykologiska undersökningar. Filosofin har allmänt sett varit anklagad för att lyfta fram människans rationella tänkande som om vårt tänkande vore helt isolerat från t.ex. våra förfäder eller våra sociokulturella positioner, detta dras till sin spets av bland annat objektivister. Jag har påpekat ett alltför lättvindigt användande av det sunda förnuftet hos objektivister, där det sunda förnuftet har fått representera den fenomenologiska konservatismen. Det är inte konstigt att folk gick omkring och trodde att jorden var universums medelpunkt, solen verkade ju färdads runt den och äpplena som lossnade från grenarna sögs in mot dess centrum. Detta kunde man med enkelhet se. Det finns ibland oväntade förklaringar till sådant som tas för givet eller verkar vara fallet. Ett kritiskt sökande och en ödmjukhet inför att dagens kunskap kan vara felaktig saknas alltjämt.
- Kategoriskt tänkande anhängare (till följd av en kategoriskt funtad teori)
Ett resulat av att vi inte föds tabula rasa. Vi verkar till exempel vara predisponerade att tänka i kategorier. Därmed inte sagt att vi bör göra det – ibland blir det vilseledande. Denna punkt är extremt övergripande. Ett annat är att egoismen förespråkas som ensamt moraliskt imperativ, ingen altruism kan eller bör ingå i moralläran. Den här diskussionen utgör ett exempel. Den enda fördelen som finnes är att det blir mindre komplicerat att resonera i moraliska frågor, men detta kan givetvis inte ha någonting med sanningsvillkor att göra, på moralområdet förefaller det snarare mer rimligt med det motsatta förhållandet då vi har att göra med så många olikartade kontexter och människor att göra. Om man förespråkar en objektiv moral *kan* både egoistiska och altruistiska förfaranden tillämpas inom samma teoretiska system. Ibland är det rätt att vara egoistisk och ibland är det rätt att vara altruistisk. Eller så är det aldrig rätt eller fel med någonting om man nu har den läggningen.
- Kontexten blir irrelevant i moralfrågor
Detta impliceras av att den etiska egoismen är en moralteori som hävdar sanningsvärdet av absoluta moraliska principer som även är universellt giltiga. Kontexten har endast spelat roll och medverkat i utformningen av teorin och är inte relevant i moralfrågor vid förändrad kontext, t.ex. i framtida scenarion eller vid hypotetiska tankeexperiment. Teoretiska tankeexperiment brukar inte ses med blida ögon av objektivister, kanske främst för att de utgör goda argument mot deras teori. Ett exempel är att det enligt nämnd teori alltid är fel att döda oavsett hur situationen ser ut. Om kontexten förändras står den etiska egoismen med samma gamla dammiga moralprinciper och gapar.
- Humes lag
Förkastas av objektivister. De flesta icke-objektivister tar den för att vara sann. Håkan Salwén går i sin avhandling Hume’s Law: An Essay on Moral Reasoning igenom tre varianter av den – en logisk, en epistemisk och en konceptuell – med samma resultat. Den stämmer. Om Humes lag stämmer, så är Ayn Rands etiska egoism falsk. En tidigare diskussion kring Humes lag finns här.
- Historicitet
Punkten hänger ihop lite grand med fri vilja- diskussionen. Människor hamnar på olika samhälleliga positioner av olika orsaker, vissa av dessa orsaker kan man inte påverka med egen viljekraft (kan inses även av fri vilja- anhängare). Enliggt objektivister är vi inte skyldiga att hjälpa exempelvis handikappade. Låt gå för detta sett ur en argumentations perpektiv, men empatin som orsakar viljan att hjälpa andra anser åtminstone jag, rent subjektivt, är önskvärt för ett fungerande samhälle.
Återkommer säkerligen med fler invändningar vid ett senare tillfälle.
Ju mer man tittar på Rands filosofi desto fler luckor finner man. Hon var en bättre retoriker än teoretiker. En genomgång av hennes moralfilosofi finns här: http://www-personal.umich.edu/~jsku/ooPreface.html
Min lilla kriktik av Rand (du var också inne på det) som endast ledde till okväden från från Randianernas sida har uttrycks betydligt bättre av Nozick http://www.trinity.edu/rjensen/NozickInterview.htm:
”Evolution plays a large role in my discussion of necessary truths and metaphysical truths, and I ask “why would evolution have endowed us with such powerful cognitive capacities to know about all possibilities?” Maybe evolution just gives us ‘good enough’ theories like Euclidean geometry that are approximately true and able to get us around the world, but when we probe further we discover that they’re not strictly speaking accurate. That question about cognitive capacity connects up with one segment of the libertarian movement: that influenced greatly by Ayn Rand, that has axioms like the law of identity, “A is A” and all that, from which they think conclusions follow that most people, elsewhere in philosophy, don’t think follow from these logical truths. I take evolution very seriously, and think that the capacities we have, including of apprehending a truth, have been strongly shaped, not to mention created, by evolution. So you could ask: “Why, then, do we have such powerful capacities as to give us these necessary truths, rather than truths that hold roughly and approximately at the actual world, and in similar worlds. The followers of Rand, for example, treat “A is A” not just as “everything is identical to itself” but as a kind of statement about essences and the limits of things. “A is A, and it can’t be anything else, and once it’s A today, it can’t change its spots tomorrow.” Now, that doesn’t follow. I mean, from the law of identity, nothing follows about limitations on change. The weather is identical to itself but it’s changing all the time. The use that’s made by people in the Randian tradition of this principle of logic that everything is identical to itself to place limits on what the future behavior of things can be, or on the future nature of current things, is completely unjustified so far as I can see; it’s illegitimate.”
Björn Axén
juli 17, 2008 vid 1:12 e m
Intressant, tack för länkarna. Ska kolla upp senare idag.
Patrik
juli 17, 2008 vid 1:30 e m
Vad snackar Nozick om egentligen? Varför skulle A är A betyda att A inte kan förändras? T.ex. så är en halvt islagen spik en helt islagen spik när man har hamrat lite på den. Det är inget som motsägs av identitetslagen. En bil kan vara ren, en ren bil är en ren bil. A är A. Men nästa dag kanske den är smutsig! Jaha? Det har väl kommit smuts på den. Smuts är smuts, B är B. Om man sätter smuts på en ren bil blir den smutsig. Inget av detta motsäger ju identitetslagen.
Nej, här undrar man om han inte rökt på, som han skrev att han har gjort ibland.
Tomas
juli 18, 2008 vid 12:10 e m
Tyvärr Tomas verkar det som att du inte förstår alls vad kritiken går ut på. Läs det igen så kanske du kan komma med relevant kritik.
Björn Axén
juli 18, 2008 vid 5:30 e m
Jag har haft mycket att göra så jag har inte hunnit läsa någon av länkarna Björn bifogade. Återkommer med kommentar senare.
Patrik
juli 18, 2008 vid 6:01 e m
Tomas: Nozick skrev en gång i tiden en uppsats på femton sidor: ”Om det Nozickska argumentet”. (Så borde åtminstone uppsatsen ha hetat.) Hans kritik har två uddar: dels en udd som kritiserar identitetslagen och dels en udd som går ut på att döden är värdefull. Mot vem uddarna *egentligen* riktas skall väl inte behöva sägas.
Henrik Sundholm
juli 23, 2008 vid 11:35 e m
Björn: Nej det borde väl vara uppenbart av min kommentar att allt är riktigt jäkla oklart.
Men nu ser jag vad det är som verkligen är skumt. Nozick verkar ju säga att saker och ting inte begränsas av sin identitet. T.ex. att en helt molnfri himmel inte skulle vara begränsad av denna identitet såtillvida att det faktiskt inte kan börja blixtra och dundra och snöa helt plötsligt.
Så visst är det så att i-lagen inte säger att saker inte kan förändras, men det är ju faktiskt också så att saker inte kan förändras hursomhelst. Och det är ju i enlighet med i-lagen.
Tomas
juli 29, 2008 vid 4:28 e m
För att förtydliga, för nu minns jag: det jag vände mig mot i förra posten var hur sjutton Nozick kan tro att någon kan tro att identitetslagen skulle innebära att saker inte kan förändras. Det verkar nämligen lite för knäppt.
Tomas
juli 29, 2008 vid 4:33 e m
Tomas: ”Jag hör vad du säger” och det verkar konstigt om det är just detta Nozick menar. Jag har varit helt ”off the hook” på sistone och har inte läst skvatt. Kan det vara så att Nozick påpekar att den temporala delen av detta utgör problem. Eftersom allt förändras och är föränderligt (tex inom etiken: den samhälleliga kontexten; eller den omedelbara) blir det klumpigt. Eller, till någon som kan, vad har identitetslagen för relevans egentligen. Vad faller i Rands teori om den inte stämmer?
Patrik
juli 31, 2008 vid 5:22 e m
Det du tog fasta på i det långa citatet är mycket svårt att uttala sig om här. Det är självklart att saker förändras. Det förnekar antagligen inte Nozick. jag får erkänna att det kanske var mer förvirrande än upplysamde att ta med en så stor bit.
Det jag ville lyfta fram med nozickcitatet var att om man utgår från evolutionsteorin så finns det inget som säger att det vi uppfattar med våra sinnen är sanningen.
”Maybe evolution just gives us ‘good enough’ theories like Euclidean geometry that are approximately true and able to get us around the world”.
Björn Axén
augusti 1, 2008 vid 5:21 e m
Björn: Ja, den delen håller jag med om. Jag understryker det ovan under ‘Fenomenologisk konservatism’ (och det var nog därför du länkade). Jag gillar den delen, och det du säger: ödmjukhet inför våra perceptuella (och eventuella) begränsningar är ett mindre dogmatiskt sätt att förhålla sig till omvärlden.
Patrik
augusti 2, 2008 vid 1:01 e m