Moraliskt ansvar och alternativa möjligheter: Frankfurt-exempel och semi-kompatibilism
Jag börjar detta inlägg med att påminna om argumentet från förra posten, inkompatibilismens kuttersmycke:
(1) Förekomsten av alternativa möjligheter (eller en persons förmåga att handla annorlunda) är ett nödvändigt villkor för att den fria viljan ska kunna sägas existera.
(2) Determinismen är inte förenlig med alternativa möjligheter (den utesluter förmågan att handla på ett annorlunda sätt)
(3) Determinismen är inkompatibel med fri vilja
Istället för att attackera (2) vänder vi oss nu till (1), och vi kallar hädanefter (1) för PAP. Kane låter oss veta att de flesta initierade har accepterat PAP, och detta gäller även kompatibilister (de har ägnat sig åt (2)), men fokus har delvis skiftat över till PAP under de senaste 30 åren. Idag finns det många kompatibilister som förnekar att alternativa möjligheter eller förmågan att handla på ett annorlunda sätt krävs för att fri vilja ska kunna existera. Detta hävdas mot bakgrund av ”moraliskt ansvar och fri vilja”. Om PAP är falsk, så faller alla inkompatibilistiska argument, inklusive konsekvensargumentet (när argumenten baseras på PAP eller varienter av den). Jag kommer nu kortfattat att redogöra för två alternativa vägar att gå för att försöka underminera PAP, ”Karaktärsexempel” och ”Frankfurtexempel”.
Karaktärsexempel
Det mest kända karaktärsexemplet kommer från Daniel Dennett (1984). Dennett hävdade falskheten hos PAP genom att (lite stilistiskt) använda Martin Luthers ”Här står jag, jag kan inte göra annat”. Luther hade bokstavligen rätt i detta, utan att detta för den delen hade påverkat varken hans fria vilja eller hans moraliska ansvar. Detta då ”jag kan inte annat göra” refererar, inte till fri vilja eller moraliskt ansvar, utan till Luthers tagande av ansvar för sin vilja. Dennetts slutsats är att varken fri vilja eller moraliskt ansvar kräver ett ”kunde ha gjort annorlunda”; och således kräver de inte heller att determinismen är falsk.
Ursprungligen kom karaktärsexemplen från David Hume’s observation av att vi inte kan hållas ansvariga (eller sägas handla utifrån vår fria vilja) om inte våra handlingar i viss utsträckning är bestämda av vår karaktär (eller personlighet) på ett hyfsat förutsägbart sätt.
Som jag ser det har inte karaktärsexempel så mycket att komma med när det gäller den riktiga frågan. Som Kane skriver kan det vara sant att ”jag kan inte göra annat” var en moraliskt ansvarstagande handling trots att Luther inte hade kunnat handla på något annat sätt och trots att handlingen var determinerad av hans dåvarande karaktär. Men, som ni säkert inser, är detta sant endast om man kan anta saker om bakgrunden till Luthers handling – nämligen att han var ansvarig i kraft av tidigare val och handlingar som gjorde honom till den han var vid uttalandet, och att han vid dessa tidigare val kunde ha handlat annorlunda. Men sådana antaganden vore konstiga. Varför skulle Luther ha fri vilja vid ett tillfälle och inte vid ett annat? Även en kompatibilist som Kane menar att karaktärsexempel inte är tillräckliga, därför vänder vi oss till nu till Harry Frankfurts idéer.
Frankfurtexempel
Det finns många varianter av detta tankeexperiment och jag kommer att redogöra för essensen. Det utgår från två personer. En av dem är allsmäktig. Vi kan kalla den allsmäktige för X och den vanlige för Y. X kan alltså styra Y i enlighet med sina egna önskningar. Men om Y handlar som X önskar så behöver inte X ingripa. Y känner inte till X:s existens utan tror istället att allt är som vanligt. Frankfurts huvudpoäng är att om X inte behöver ingripa i skeendet, då Y handlar som X önskar helt av sig själv, så kan Y hållas moraliskt ansvarig för sina handlingar (trots att Y bokstavligen inte hade kunnat handla annorlunda (eftersom X skulle ingripa i sådana fall)).
Om detta stämmer är PAP falsk: Y skulle vara moraliskt ansvarig trots att det inte fanns några andra möjlighter.
Vi ser dock att vi har att göra med ett kontrafaktiskt tankeexperiment, och detta betyder att man bör vara extra försiktig (trots att kontrafaktiska tankeexperiment kan vara klargörande). I ärlighetens namn kan jag inte se att Frankfurt lyckas pricka in argumentet på den riktiga frågan. Kan man inte handla på något annat sätt än man gör, är man inte moraliskt ansvarig. Även om X inte behöver ingripa så är det i enlighet med konsekvensargumentet fortfarande fallet att Y bara är en del i en kausal kedja som startade för lång tid sedan.
I nästa inlägg ägnar vi oss åt libertarianismen.