Igge på piren

Nu har vi anlänt till en specifik inkompatibilistisk position. Och vi talar inte om politisk libertarianism. Kärnfullt och som startskott säger libertarianer att fri vilja är inkompatibel med determinism och att den fria viljan existerar (detta implicerar givetvis att determinismen är falsk).

Förutom att libertarianer måste brottas med frågorna som uppstår genom förnekandet av determinismen och kompatibilismen måste de ge sig i kast med ”The intelligibility question” – Kan man göra reda för en fri vilja som är indeterministisk? Är en sådan fri vilja koherent eller ens möjlig, eller är den bara mystisk och konstig? Om fri vilja inte är förenlig med determinism verkar den inte heller vara förenlig med indeterminism. Detta då en indeterminerad händelse är slumpmässig. Slumpmässighet står inte under kontroll av någonting, allra minst personer.

Vi kan grovt sett dela in libertarianismen i två kategorier: Agent-kausal och teleologisk.

Agent-kausala libertarianistiska ansatser menar att personer är ontologiskt och konceptuellt irreducerbara (jämför ”vanlig” kausalitet). För att undvika de uppenbara problemen med slumpmässighet måste dessa libertarianer hävda existensen av någonting utöver determinism och indeterminism, och detta är personen själv. Personen själv är inte en del i en kausal kedja då denne sägs skilja sig kvalitativt. Agentkausalitet är helt enkelt en annan sak än ”händelsekausalitet”.

Teleologiska ansatser försöker istället göra existensen av en indeterministisk fri vilja trovärdig genom att hänvisa till skäl eller motiv och intentioner eller mening utan att postulera en kausalitet som upphör när den (så att säga) ”träffar på” en person. För att komplicera det hela ytterligare kan man dela in teleologiska libertarianer i två läger – lägren skiljer sig åt beträffande hur man ska förstå relationen mellan skäl och intentioner (till handlingar). Den ena gruppen (non-kausalister) menar att fri vilja inte kräver någon slags kausal koppling mellan människors skäl och deras handlingar, medan den andra gruppen (kausalister) istället menar att människor orsakar sina handlingar genom de skäl de har för dem. (Tänk: Objektivism).

(Det bör tilläggas att denna distinktion (kausalitet & non-kausalitet) även kan göras hos agent-kausala libertarianer)

Enligt mina egna intuitioner är libertarianismen det enda alternativet som kan hota ”den rena” determinismen. Jag tycker att inkompatibilistiska förklaringar verkar rimligare än kompatibilistiska, sen har jag egentligen ingen aning om huruvida det är libertarianismen eller dess huvudsakliga antagonist (tänk Derk Pereboom och ”hård inkompatibilism” där libertarianismen förkastas på basis av att determinismen är sann) som går segrande.

Mer om antagonisterna till libertarianismen i nästa inlägg.