Igge på piren

Teismen är konstig men verkar på vissa sätt naturlig för somliga. Ögnade för ett tag sedan igenom Christer Sturmarks Tro och vetande 2.0 och min bortträngda oförståelse för teister kom farandes som ett brev på posten. Trots att Sturmark är långt ifrån en favorit kände jag igen mig i mycket av hans skrivna ord. 

Nog om detta. Två utsagor jag relativt ofta stöter ihop med är 

(i)  ”Någonting större än oss själva har skapat det som existerar” , och

(ii) ”bevisa att gud inte finns då”  (som åtföljs av ”det är ingen mening att fortsätta diskutera, folk tror olika” (som om det vore oavgjort)).

Jag har ganska stor förståelse för att många hävdar rimligheten i (i) då det är svårt att tänka sig någots (ett ting, ett väsen etc.) existens som orsakslös. Vad fanns innan gud? Sturmark bland många andra pekar istället (bl.a.) på möjligheten med en oändlig serie Big bangs. Och bara för att det är svårt att med tankarna begripa någonting som är oändligt (på grund av våra hjärnors begränsningar) betyder ju detta inte att det är omöjligt för oändlighet att existera. Jag tycker nog att den rimligaste tanken är att universum expanderar – kontraherar – exploderar – expanderar – kontraherar – exploderar o.s.v.

Försiktighet bör dessutom beaktas vad gäller begreppsanvändningen här. Detta då många som tror (i) även anser sig vara teister i den meningen att gud existerar (nu) och ingriper i vår vardag (som om detta vore en nödvändig konsekvens). Jag tror att många som accepterar (i) per automatik går detta felslut till mötes – de är helt enkelt inte medvetna om alternativen. Istället borde många av dessa teister istället se sig som deister. Vill man inte, eller kan man inte begripa existens utan skapare verkar deismen vara ett alternativ då den erkänner gud som skapare men förnekar gud som ingripande i världen. Om någon vill tro att någonting större än oss själva är den första av orsaker har jag intet att säga denne. Jag anser frågan onödig och omöjlig och innehållslös och utan konsekvenser.

Nu till (ii). Detta är en oerhört märklig uppmaning som saknar reella konsekvenser. Bevisa att det inte finns någon människa med 300 armar! Aha! Du kunde inte bevisa det. Då är det  väl oavgjort. Du får tro vad du vill, vi tror helt enkelt olika. Idén om gud som allvetande, allgod och allsmäktig är makaber och ligger väldigt långt ifrån allt vi har kunskap om.

Är det då naturligt att tro på gud? För att återknyta till inläggets första mening så säger jag med vissa förbehåll  ’Ja’ och jag använder anknytningsteori som delförklaring. Det är högst sannolikt att vissa teister, antagligen omedvetet, använder gud som en trygg bas för sin existens. Mer om anknytning i senare inlägg.